Lördag. Äntligen. Jag låg och vred och vände mej i sängen som var riktigt kall på grund av kylan utanför fönstret. Jag huttrade till och drog upp täcket över näsan, och försökte somna om. Klockan var ändå bara 7, jag behövde ju inte gå upp förens om en timme, då jag skulle jobba i cafeet.

Eftersom att jag ändå inte kunde somna om så bestämde jag mej för att gå upp, så jag slängde av mej den för stora tröjan jag hade sovit i och drog på mej en tight vit t-shirt och ett par svarta mjukisbyxor. Håret hamnade i en slarvig tofs mitt på huvudet. Sedan satte jag fötterna i mina tofflor som jag hade fått för ungefär en månad sen, men såg ut som dom vart använda i 10 år då dom var så himla slitna, inte konstigt eftersom att jag typ lever i dom..

Jag drog upp kylskåpsdörren och kollade mellan alla hyllorna efter något att äta.

På bordet stog nu ett juice paket och en burk med pepparkakor. Okej, jag hade aldrig varit speciellt duktig när de gäller frukost, fast jag äter i alla fall nånting. Jag har aldrig haft någon aptit på morgonen.

 

När jag hade satt in mitt glas i diskmaskinen så kom mamma ur från sitt sovrum, överaskande pigg.

”God morgon!” log hon.

”God morgon..!” sa jag fundersamt.. liksom, hon brukade aldrig vara glad..

”Vad?” Frågade hon medans hon tog ut ett glas från de ljust bruna träskåpet över diskhon.

”Varför så glad?” fick jag tillslut ur mej.

”Vadå, får man inte va de?”

”Jo…” svarade jag fundersamt.

Konversationen slutade där och jag gick in till mitt rum för att börja göra mej i ordning. Jag drog på mej mina ljusa jeans, en vit top med röda prickar på, och en baseboll jacka över de. Sedan drog jag borsten genom håret, och betraktade mej i spegeln. Jag såg ju okej ut i alla fall. Lite snabbt så la jag mascara på ögonfransarna, sedan gick jag ut i hallen för att ta på mej skorna.

 

När jag gick in genom cafe dörren så såg jag att de var Madison som stod bakom kassan, dagen skulle just bli roligare.

Jag gick in i omklädningsrummet för att snabbt byta om till ett par svarta tajts, och en svart t-shirt, för att sedan dra förklädet runt mej. Sedan gick jag ut till kassan för att säga hej till Madison.

”Heej!” skrek hon när hon fick syn på mej.

”Heej!” svarade jag lika entusiastikt

”Vad gör du här?” Hon kollade frågandes på mej medans hon väntade på svar.

”Ehm, jag jobbar här, du vet, jag har gjort de i 2 år snart..” Skrattade jag.

”Mhm juste…” Muttrade hon, vilket också ledde till att jag började skratta ännu mer.

När jag lugnat ner mej så tog jag de lilla anteckningsblocket och en penna för att ta gästernas beställningar, alltså börja jobba.

 

Jag låste cafeet och stoppade mitt head set i öronen. Troublemaker- Olly Murs, började spelas och jag började automatiskt gå i takt till musiken. Eftersom att de inte var någon in närheten, i alla fall inte vad jag kunde se, så började jag också röra armarna till musiken, vilket antagligen såg riktigt dumt ut, men jag hade inte riktigt tid att tänka på de då. Vilket jag borde ha gjort….

Precis när jag gjorde min typ kyckligndans.. Då på andra sidan vägen så gick de förbi ett gammalt par. Dom bara stirrade på mej. De gjorde mej inget ända tills jag insåg att de var de sura gamla paret som bodde under oss.

 

Mina kinder började genast hetta trots den kyliga november kvällen. Skamset så tittade jag bort och tog upp telefonen för att låtsas skicka iväg ett sms så att dom skulle hinna gå en bit före. Jag hade inte lust att prata med dom…

 

När jag steg in i lägenheten så fylldes näsan med doften av bränt. Jippie, mamma har försökt laga mat igen. När jag kom in till köket så stod de två grytor med mat på bordet, fast de såg faktiskt… normalt ut, men grejen var den att de var inte bara mamma och Molly som satt ner vid de runda stora matbordet, utan på den tredje stolen så satt de en man, i kanske 35- årsåldern och lassade upp mat på tallriken han höll i handen.

Mamma fick syn på mej och jag gav henne en menande blick, mer hände inte innan Molly också fick syn på mej och sprang fram till mej för att krama mej.  Jag satte mej ner på huk, och kramade om henne hårt. Hennes hår var blöt, alltså var hon ny duschade, och de luktade äpple. Sedan så gick hon i den rosa pyjamasen med nalle björnar på som jag köpte till henne när hon fyllde år.

”Heej!” sa mamma glatt.

”Heej!” svarade jag förvånat, och sneglade lite på mannen som satt jämte henne.

”Åh förlåt, jag ska presentera mej.” sa han och ställde sej upp medans han räckte fram handen.

”Gabriella!” sa jag fortfarande lika förvånat, men greppade hans hand.

”Markus!” sa han med en riktigt brittisk dialekt, och skakade min hand. 

---

Okejj, Här är 2:a kapitlet. Så, åsikter på detta? Hiss, diss? Lämna gärna en komentar. Ska vi köra.. 2 komentarer för nästa? Eller de går ju fortare om ni komenterar... JUSTSAYIN!

Nä men haha. :)