Efter att vi nu hade haft Markus på besök i några dagar, så började man ju förstå att de va nånting mellan han och mamma. Visst var jag väll glad för att hon träffat någon, men jag fick en ”bad feeling” över honom, jag vet inte riktigt varför, men de var bara något som inte stämde, en känsla.

 

När jag kom ut till köket så satt redan mamma och Markus där, Mamma vid spisen, och lagade frukost, och han med en tidning i den ena handen och en kopp kaffe i den andra.

Mamma fick syn på mej och hälsade god morgon, och så gjorde han.

”Var är Molly?” frågade jag med blicken fäst på mamma.

”Hon sover.” svarade Markus, oroväckande fort, men jag tänkte inte mer på de, nickade bara trött som svar, innan jag slog mej ner på en stol.

”Vad lagar du mamma?”

”De var meningen att de skulle bli pannkakor.. Men nu har jag ingen aning!” jag skrattade åt hennes misslyckade försök att laga mat.

”Gabbi, är du snäll och tar fram lite bröd och pålägg istället?” frågade hon medans hon öppnade dörren till sopppåsen, och vände stekpannan upp och ner så att innehållet föll ner i påsen med en duns.

Jag ställde mej upp och gick fram till skafferiet för att ta fram vad man nu skulle kunna tänkas att äta. Jag fyllde famnen med bröd, smör, pålägg, och någon juice, och ställde sedan ner de på mat bordet, och mamma log tacksamt mot mej.

Jag bredde en macka med smör åt mej själv och la sedan på ost. Sedan tog jag en tugga av den, och kände redan illamåendet komma, men jag försökte ändå pressa ner maten. Vi satt all tre och åt i tystnad, ingen som sa något, de ända man kunde höra var ljudet av när folk tuggade.. haha.

”Så, hade du planerat att göra något speciellt idag?” frågade Markus efter att han tagit en klunk av glaset med de orangea innehållet.

”Näe.. Hurså?”

”Jag och din mamma hade tänkt att de vore bra om vi lärde känna varandra lite bättre, alltså du jag och Molly, så vi hade tänkt gå ut och äta ikväll. Hänger du på?”

”Ehm jo visst.” Jag tittade på mamma och jag kunde skymta ett leende på hennes läppar. ”Tack” mimade hon, och jag nickade lite lätt tillbaka.

 

De var ju egentligen inte något speciellt med att vi skulle gå ut och äta ikväll, eller jo, för mamma var det de. Det var också andledningen till att jag ansträngt mej lite när de gällde klädval mm.

Jag rullade försiktigt locktången så att den sista hårslingan föll ner och lade sig till rätta bland det andra håret. För säkerhets skull, för att de skulle hålla så tog jag en av flaskorna som stod vid spegeln och sprejade innehållet i håret.

Jag gick fram till garderoben för att välja något vettigt att ta på mej. Fram på sängen lade jag, ett par svarta jeans och en vit, enkel t-shirt. Jag drog snabbt på mej kläderna och kollade sedan i spegeln. Jo, helt okej.

”Är du klar älsklingen?” mammas röst hördes och jag nickade som svar, tills jag insåg att hon inte precis såg mej. Jag drog ur min telefon ur laddaren och stoppade den i bakfickan på jeansen. 

När jag kom till groventren så stod mamma, Markus, och Molly där, klara för att gå, och jag drog snabbt på mej mina kilklackade vinterkängor, kind of, och sedan gick vi.

Jag satte mej ner på den till synes obekväma stolen, och snabbt därefter så kom de en servitör och la menyer på vårat bord, eller Molly fick en som var lite annorlunda, nånting man kunde måla, och kritor till det.

”Vad vill du ha?” frågade mamma mej och la ner menyn på bordet.

”Ehm. Jag ska nog ta kyclingsalladen” svarade jag och log mot henne.

”Jag ska ha laaaaaaaaax!” tjoade Molly så hela restaurangen hörde, men när dom vände sig om och såg att de var en tjej på 4 år så log dom bara mot henne och återgick till sitt.

Servitören kom tillbaka för att ta våra beställningar. Han skrev upp våran mat i ett block med en bläckpenna, sedan tog han våra menyer och gick iväg mot köket.

Snabbt därefter kom han tillbaka med våra drickor, och jag tog snabbt en klunk av den iskallla colan. De var tyst runt bordet, ingen sa något, de var en riktigt pinsam tystnad, men jag hade inga planer på att avbryta den.

Ingen hann avbryta tystnaden innan maten kom in. Framför mej stod nu en tallrik med massor av grönsaker och kyckling, och det var bara att hugga in.

Hungrig som jag var så slukade jag nog hela tallriken på bara några minuter. Mamma tittade konstigt på mej och jag gav henne en generad blick tillbaka.

”Så, vad tyckte du om maten?” frågade Markus, efter att han torkat av sig runt munnen med servetten. De märktes att han verkligen försökte anstränga sig. Han kanske var bra för mamma i alla fall. Hon har inte haft någon vän, eller sällskap sen pappa dog. Hon bröt kontakten med alla hennes förra väninnor. De här kunde vara bra för henne. Men hur mycket jag än tänkte goda tankar om honom, så kunde jag inte hindra den där känslan som fick mej att känna mej illa till mods, att de var nånting dåligt med honom. Nånting som inte stämde. 

---

 

Wihoo! kapitel 3. Ganska händelselöst, vilket de kanske är nu ett tag framöver, men måste bygga upp novellen lite. Så, även om de var händelselöst, VAD TYCKS? :) 

om ni komenterar går de fortare innan nästa kommer, JustSayin. ;)