Helg. Äntligen. Den här veckan hade varit bland den värsta på länge. Jag hade nog aldrig känt mig så ensam som jag gjort.

De var fredagkväll, mamma jobbade och Molly sov. De ända som gick på tv:n var skräck eller porr, och jag ville inte se något utav de direkt. Så jag bestämde mig för att slå upp datorn. Jag scrollade igenom de få tweets som fanns på min feed. Vilket inte var speciellt många. Och vilket också gjorde mig grymt uttråkad igen.. För skojs skull så gick jag in på omegle, bara för att se om de fanns någon vettig att snacka med.

Jag började snacka med en kille som var 18, eller enligt honom var han det.

Efter att vi hade snackat en stund så hade jag fått veta att han var 18, bodde i London, hette Noah, han älskade fotboll, och var ungefär som jag, eller hans liv såg ut som mitt så gott som, så vi hade mycket att prata om.

De slutade med att vi bytte mobilnummer för att vi skulle kunna fortsätta våran konversation efter att han hade vart tvungen att gå. Tänk om det är någon från min skola.. Men endå, de skulle ju vara rätt coolt. Att ha någon att snacka med.  Jag visste ju dock inte om detta stämde, men de kändes ändå rätt.

Jag fällde ihop datan och insåg att klockan var 1 på natten så jag bestämde mig för att gå och lägga mig, inte för att jag var trött utan brist på annat att göra. Så jag släckte alla lamporna och gick in och lade mig i min säng för att somna.

 

Jag vaknade upp av att min mage gjorde himmelskt ont, och det dröjde inte länge innan jag behövde springa in på toa för att kräkas.

Jag satt ner på toagolvet och försökte andas normalt igen, medan mamma kom in. Hon hade hört mig och hade därför med sig en kopp te.

”Jag vet att de kanske inte är de första du tänker på, men det är bra att få i sig ändå.” sa hon och räckte mig koppen med det rykande innehållet.

”Tack mamma!”

Jag reste mig upp och var på väg mot sängen. Så fort jag ställt mig upp så kände jag mig yr så jag tog snabbt tag i handfatet innan jag skulle ha ramlat ner på golvet, men jag tog mig tillslut till sängen.

Dörren öppnades och mamma kom smygandes in, men när hon såg att jag var vaken, så slog hon upp dörren och gick mot mig. Hon ställde sig framför min säng och la en hand på min panna.

”Du har nog feber gumman. Vänta lite!” sa hon innan hon försvann ut genom dörren igen.

In igen kom hon in med en termometer i handen.

”Mamma, jag tänker inte göra de om du kollar!” sa jag och blickade mot termometern. Hon skrattade lätt åt mig innan hon svarade.

”Den är för munnen”

 

Några timmar senare: då vi hade konstaterat att jag hade feber, och jag hade insisterat på att jag klarade mig själv hemma, och vi hade löst barnvakt till Molly, så låg jag nu i soffan och kollade på tv. Jag blippade mellan kanalerna, men hittade inget roligt att titta på, så jag gick fram till byrån där vi hade filmer staplade i högar. Jag drog med fingret över de olika titlarna på filmerna, och plockade sedan ut ”the vow” vilket klart var en bland mina favoriter.

Filmen var slut, precis som glasen jag hade framför mig. Min telefon som låg i hörnet började vibbrera, så jag tog upp den och konstaterade att de var ett sms. Antagligen från mamma.

Från Noah;

”Hej,

Du kanske inte kommer ihåg mig, men jag var han från omegle du vet. Den snygga killen. ;) Nej, men jag tänkte kolla vad du hade för dig? Och sen om du hade lust att träffas…? :)”

Till Noah;

”Tjena,

Jo haha, tack för påminnelsen, de tog en stund innan jag kom på vem de var. ;) Jo, de hade varit grymt kul, men jag kan tyvärr inte, ligger hemma sjuk. Men en annan dag? :)”

Strax efter att jag hade lagt ner telefonen så plingade den till igen och jag log lite mot skärmen när jag läste de han hade skrivit.  

Från Noah;

”Haha, du sårar mig. ;) De går ju inte att glömma nån som mig, right? Ah, tråkigt att höra, men du får krya. Sen om du vill träffas, så vet du var jag finns. Eller de gör du inte, men du har mitt nummer. Ajja, krya. Haha”

Han var den första som faktiskt fått mig att le på riktigt. Men de som skrämde mig var att han ville träffas. Tänk om han skulle börja tracka ner på mig som de flesta andra. De kanske var bättre att ha de såhär, när han inte visste vem jag var? Eller, jag vet inte. Varför hade de blivit såhär. Jag var alltid så självsäker innan, vad hände?

Jag vet inte om jag orkar det här mer.

---

 

Okejj, på kapitel 7 nurrå. De kommer snart börja hända lite grejer, om ni förstår vad jag menar. ;)

HAHA! Nejj men åsikter? Feedback? Ni e dåliga med de. :O HAH!

Men, vet dock inte när nästa kommer på grund av att de precis har vart jul, snart e de nyår. Ja, fortfarande saker att fixa. Så, men jag ska försöka få upp i alla fall 1 till kapitel innan nyår. Så håll utkik. ;)