Gotland!
2013-06-23 
Stole My Heart- Kapitel 21
“I know it’s the last day before christmas, but come on now. Focus!” Spridda fniss hördes runt om i klassrummet, och Mr. Smith fortsatte att prata om den brittiska historien.
Blicken letade sig ännu en gång mot klockan. 5 minuter kvar. Jag började sakta förbereda mig för att gå. La ihop böckerna och så vidare.
Han vände sig om för att kolla på klockan, skorna gled emot golvet och bildade ett ljud som fick hela klassen att bryta ut i skratt. Till och med jag skrattade.
“Have a nice holiday!” sa han surt, och alla skyndade sig ut ur klassrummet.
Isabella gjorde armkrok med mig och hoppade framåt. “Christmasbreeeeaaaaak! No school for 3 weeks!” trallade hon. Hennes skåp var i andra sidan av korridoren så hon gav mig en snabb kram innan hon vek av och fortsatte gå.
Jag smällde igen skåpet för sista gången det här året och det kändes helt grymt. Jag gick mot Isabella som stod vid dörren ut mot det som skulle föreställa en skolgård.
En massa folk skingrades borta i änden av skolområdet, runt en bil. Desto närmare vi kom desto säkrare blev jag på vad det var. En cirka 10 personer stod runt honom, de ville såklart ta bilder, vilket han glatt ställde upp på.
Jag tittade på Isabella, hon stod helt still, chockad.
“Are you dead?” frågade jag och hon vände sitt chockade ansikte imot mig.
“THAT IS HARRY FUCKING STYLES!! HOW CAN YOU NOT BE EXCITED OMG!!!” hon stod och hoppade och skrek. Hon gjorde mest ljud utav alla, och jag kunde inte låta bli att skratta åt henne.
När alla runtom kring honom hade bestämt sig för att gå så fick jag tillfälle att få krama honom. Jag mötte hans blick och ett leende lekte på hans läppar. Jag sprang de få metrarna som var i mellan oss och han fångade upp mig i sin famn.
“I’ve missed you so freaking much!” jag försökte hålla inne ett skratt när han snurrade ett varv runt med mig i sin famn.
“I’ve missed you too, you have no idea!” han satte ner mig och begravde näsan i mitt hår, han drog in djupa andetag samtidigt som han hade näsan i mitt hår, och det kittlades.
“What are you doing?” fnittrade jag.
“I’ve missed your smell!” sa han och kramade om mig igen. De kändes så skönt att få krama om honom igen, att kunna se honom, att kunna röra vid honom. Inget av det var möjligt på skype, eller inte på samma sätt. 4 veckor var mycket längre än man kunde tro.
Harklandes hördes bakom mig och jag kom på att Isabella stod bakom mig. Fortfarande lika chockad.
“I can’t belive you didn’t tell me that you know Harry Styles!” sa hon och slog till mig på armen.
“How could you!” Stämmde Harry in. “I’m like the coolest person in the world.” Han lipade mot mig och jag svarade genom att räcka ut tungan mot honom.
“I thought you wouldn’t believe me!”
“That’s kinda true.. You know you have a wild imagination!” nu var det min tur att slå till henne, och hon lipade tillbaka mot mig.
“Anywaaaays!” skrattade jag. “This is Isabella!” sa jag och pekade med händerna mot Isabella. “And this is Harry!” och visade med händerna mot Harry.
“Nice to meet you Isabella!” sa Harry och kramade om henne. Han förstod ju att hon var ett fan. Det här skulle jag få höra om i flera veckor.
“Byyyyye!” ropade jag efter Niall, och Zayn när de försvann ut ur Harrys lägenhet. Louis och Liam passade på att träffa Danielle och Eleanor, så jag och Harry hade nu lägenheten för oss själva.
“I thought you were going home to your Mom and Gemma when you got to England?” frågade jag lite förvånat.
“Yeah, that was the plan, but we came home early, and I knew that you missed me.” sa han och tittade retsamt på mig.
“Don’t start imagine things Styles!” skrattade jag.
“Really?”
“Really!” skrattade jag. “So when are you leaving tomorrow?” frågade jag och stoppade en näve med popcorn från skålen som stod på bordet i munnen.
“Sometime after lunch”
“Oh, okey, mom wonders if you want to eat lunch with us tomorrow?” Han flyttade blicken från tv:n, och tittade allvarligt.
“To meet your family?”
“You’re not nervous? Are you?” frågade jag och log retligt mot honom.
“No! I just thought that you must have got your behaviour from someone.”
“Eyy!” skrattade jag och slog till honom på armen. “You love me!”
“Unfortunately I do!” skrattade han, och placerade en mjuk kyss på min panna innan han försvann ut i köket.
“Heey, what’s that supposed to mean? Don’t leave me here Styles! I want an answer!” jag följde honom ut i köket, där han stod och kollade upp och ner bland hyllorna som fanns i kylen.
“I’m hungryyyyy!” klagade han, och jag la märke till den tomma kylen.
“Pizza?” frågade jag och viftade med telefonen.
“Marry me?” skrattade han och greppade min telefon och började slå numret till pizzerian som låg några hundra meter ifrån lägenheten.
Harrys Perspektiv:
Jag blev illamående bara av att titta på biten av pizza som låg kvar i kartongen.
“I can’t move!” klagade Gabriella, och klappade sig själv på magen.
“Don’t move then?” skrattade jag.
“But I wanna change channel, this sucks!”
“I thought you liked Simpson?”
“No way...” hon sträckte sig efter kontrollen och riktade den mot tv:n för att byta kanal.
Jag fastnade med blicken på henne, synade henne uppifrån och ner, flera gånger. Bara av att se henne fick mig att rysa. De långa håret hängde ned över hennes axlar. Hon var klädd i en av mina hoodies som hon vart och tagit i min garderob.
“Looking for something?” frågade hon och vände ansiktet mot mig, och jag fastnade med blicken i hennes bruna ögon.
“Nope” sa jag och vände blicken tillbaka mot tv:n, och jag kunde se i ögonvrån hur hon log och skakade på huvudet.
“It’s freezing in here” huttrade hon, även att hon satt med säkert tre filtar på sig. Jag la armarna om henne och drog henne så tätt intill mig som det bara gick.
“Better?” hennes huvud rörde sig mot mina ben och jag tog det som en nickning.
Ytterdörren slogs upp och jag hörde direkt att det var Eleanor och Louis som klampade in, och strax stod de framför mig.
“Heeeeeeeey!” skrek Louis och satte sig på mig.
“I’ve missed you too!” mumlade jag knappt hörbart in i hans rygg.
“Whaat? Did anyone hear something?” Eleanor och Gabriella skrattade högt båda två, medans Louis spelade att han inte förstod nånting.
När Louis äntligen hade bestämt sig för att flytta sig från mig så ställde jag mig upp och kramade om Eleanor.
“Long time since I saw you!” sa jag och pussade henne på kinden. Gabriella var strax bakom och mig, de presenterade sig båda två, och det slutade i en kram det med.
“So you you’re the one who is making my Harry so happy?” frågade Eleanor och frågan var riktade mot Gabriella. Jag kände kinderna hetta och försökte titta åt ett annat håll.
“Haha, yeah I guess!”
“But you seem like a nice girl. Harry I allow you to keep seeing her!”
“That’s really sweet of you Eleanor.” skrattade jag.
“Heey! What about me? You have to ask me to” skrek Louis och tittade ledsamt på mig.
“I know you love me Louis!” log Gabriella.
“Yeeah, I do like you, Harry you’re allowed to meet her! BUT Gabby you should watch out, he’s kinda weird actually, don’t come and tell me I didn’t warn you later!” jag slog till Louis och han lipade mot mig. “Do you want me to lie? I don’t do lies Harry..”
“Louis, you’re hopeless, you know that right?”
“Take that back!” Louis la sig över mig och började ruffsa till mitt hår.
“Neveeeeer!” Vi lyckades på något sätt rulla ner på golvet, och nu var det jag som hade övertaget. Efter mycket emot stretande och försök med att slå till mig så flyttade jag mig ifrån honom, och vi låg nu båda två och skrattade på golvet.
Jag fick tag i Gabriellas arm och drog ner henne på golvet över mig. Ett skrik for ur henne, och jag log åt hennes chockade uttryck när hon låg över mig. Hennes bruna ögon var de vackraste jag sett och jag lutade mig in för att kyssa henne. Mina läppar mötte hennes, och allt kändes bara så underbart.
“GET A ROOM!”Wihooo, långt kapitel, hoppas ni gillar deeeeet! Jag kan nog se till att ni får nästa i helgen! :) Glad midsommar på er. x
Stole My Heart- Kapitel 20
Sista mattelektionen innan tre veckor ledigt. Näst sista dagen innan tre veckors ledigt. Den här veckan hade varit intensiv, med mycket prov. Ms. Norby stod och pladdrade på som vanligt. Hur man skulle sätta in bokstäver i mattetalen. Enligt mig så är matte komplicerat nog utan alfabetet.
Hennes glasögon hade glidit ner på nästippen och hon puttade upp dom igen med hjälp av pekfingret. Sedan kollade hon ner på klockan som satt på hennes tunna handled.
“We’re ending! Have a nice holiday” jag slog ihop böckerna, plockade ihop pennorna och började gå mot skåpet.
Allting hade varit så annorlunda de sista veckorna, inga dryga kommentarer, ingenting. Många hade till och med frivilligt pratat med mig. Vilket kändes lite lustigt, men det var definitvit något jag kunde vänja mig vid. Jag hade börjat prata en del med Isabella som gick i samma klass, vi hade bestämt igår att vi skulle ses idag och köpa de sista julklapparna.
Jag slog igen skåpet och tog på mig den röda jackan och hängde väskan över axeln.
“Heey guuurl!” hördes en välbekant röst bakom mig.
Jag vände mig om och där stod hon och log mot mig. De blonda håret nådde ner till midjan, och hennes bruna trygga ögon lös harmoniskt i skenet av lampan. Hon gick fram och kramade mig innan hon tog min hand och drog med mig ut ur byggnaden.
Jag andades sakta in den fuktiga och kalla London luften. Snön täckte gatorna, och den lös upp mörkret som redan började falla. Vi gick mot stationen där vi skulle ta tåget in till city. Jag drog jackan hårdare om mig. Luften var kall och fuktig, de skulle nog börja snöa när som helst.
Isabella sträckte den ena hörluren mot mig och ville att jag skulle ta den. Jag hörde direkt vilken låt det var som spelades. One in a million- Bosson.
“HEY I LOVE THIS SONG!” skrek jag, och hon tittade förvånat på mig.
“REALLY?” Skrek hon tillbaka. “OMG” hon började hoppa runt och sjunga med. “YOUR ONE IN A MILLION”
“YOUR ONCE IN A LIFETIIIIME” fortsatte jag. Och vi fortsatte sjunga med, och började dansa konstigt till, ända tills tåget kom. Majoriteten av låtarna som spelades var One Direction, och de förvånade mig inte alls.
Att lyssna på honom fick mig bara att inse hur mycket jag verkligen saknade honom, och vi skulle inte ses på i alla fall en vecka. Jag kunde inte heller säga något till Isabella, eller jag kunde inte prata om Harry med henne, hon skulle antagligen tro att jag hittade på, hon skulle själv få se hur det är någon gång.
Tåget saktade in och precis som resten av folket på tåget så skulle vi gå av. Vi snubblade ut genom dörrarna och jag började skratta åt henne, och det dröjde inte länge innan hon oxå började.
Hon fick direkt syn på ett Starbucks och började dra i mig.
“I.NEED.COFFEE.NOW!” sa hon innan hon drog med mig dit.
När vi gick in genom dörrarna slog värmen och doften av kaffe emot mig, inte för att jag klagade. “Sit!” befallde hon och pekade mot en soffa som stod jämte ett fönster. Jag la jackan jämte mig i soffan och satte mig ner. De va skönt att få sätta sig ner. Tåget tog rätt lång tid.
“What do you want?” frågade hon mig och tittade bort mot kön.
“I don’t have cash so we can go in rounds!” svarade jag.
“Noo, loser, I pay for you. You did last time you know!” sa hon och la till ett skratt.
“YeYeah... One Caramel Frappuccino.”
Hon försvann bort mot kön och jag satt och tittade ut på folk som gick förbi. De kunde vara rätt underhållande faktiskt. Stora och små, långa och korta, alla var så olika.
Det dunsade lågt när hon ställde ner muggarna på bordet, och jag vände ansiktet tillbaka mot henne. Hon satte sig ner mitt imot mig och började ta av sig ytterkläderna. Jag tog plastmuggen med den bruna drycken i. Jag tog av locket och la det på bordet.
“Soo, what’s the plan? Where are we going?”
“I’ve got my mom, and Har... A friend left! What about you?”
“I’ve got Eric left, I have no idea what I’m going to buy for him” en suck slapp ur henne, och hon tog en klunk av den rykande drycken.
Min mobil bröt tystnaden som uppstått emellan oss, vibrationen fick hela bordet att vibrera och ett skratt for ur mig.
From Mom:
Hey, If you’re not busy tonight I thought that maybe we could fix the christmas tree and christmas.. stuff? And I kinda have a surprise for you”
To Mom:
Sure, I text you when I’m on my way home. Love you!”
“We should better get going if we want to be done today” sa jag och drack ur det sista som var kvar i muggen.
Jag drog ur hörlurarna ur öronen och la ner kassarna på golvet. Jag hängde av mig halsduken och la den tillsammans med mössan och vantarna som jag hade fått av mormor förra vintern på hyllan. Jackan hamnade på golvet, och jag insåg då hur många par skor som stod där, det låg också fler jackor än vanligt på golvet. Jag gick mot vardagsrummet och där satt de allihopa. Glädjen spreds inom mig, och de såg lika glada ut som jag när de fick syn på mig. Först upp att krama mig var Louise, som nästan flög upp ur soffan.
“HEEEEEEY!” skrek hon medans hon hoppades upp och ner samtidigt som hon kramade om mig. Hon må vara bland de äldre här, men inte på insidan, då var hon ungefär på samma nivå som Molly. När hon hade släppt mig så att jag kunde få andas, så kunde jag också krama om de andra. Vilket var Nate, mormor och morfar.
“Hey, where’s Jake and Emily? Weren’t they supposed to come?” frågade jag, en smula besviken över att de inte var här.
“Yes, they’re coming tomorrow, their flight was cancelled.” sa mamma och pussade mig på pannan och försvann ut i köket.
“Can you come and help me?” ropade hon utifrån köket.
“Yeyeah..” suckade jag och började gå mot köket.
På spisen stod det kastruller med kokande vatten, och såser, ugnen var full och likaså bordet.
“Are we throwing a party or what?” sa jag och tittade chockat på all mat.
“Ha-ha, just shut up and help me!” skrattade mamma.
“You could atlest ask nicely?” ett skratt slank ur henne.
“Yeah, you know that won’t happen!” svarade hon och placerade en skål i min famn, och jag log suckandes.
Jag gick in i matsalen där det stod ett dukat bord. Vit duk, servetter fulla med rosor, i mitten av bordet stod en stor glasvas med en blombukett i alla dess färger. Jag skakade på huvudet åt min mamma som alltid hade en förmåga att överanstränga sig. Fast åh andra sidan hade jag inte sett henne så här glad någon gång efter att pappa hade dött. Jag ställde ner skålen med sallad på bordet, och gick tillbaka in i köket.
Molly satt och gäspade på en stol, hon hade antagligen vaknat av allt pratande och skrattande, men jag måste medge att de kändes så underbart att få se alla igen.