---

Sista mattelektionen innan tre veckor ledigt. Näst sista dagen innan tre veckors ledigt. Den här veckan hade varit intensiv, med mycket prov. Ms. Norby stod och pladdrade på som vanligt. Hur man skulle sätta in bokstäver i mattetalen. Enligt mig så är matte komplicerat nog utan alfabetet.

Hennes glasögon hade glidit ner på nästippen och hon puttade upp dom igen med hjälp av pekfingret. Sedan kollade hon ner på klockan som satt på hennes tunna handled.

“We’re ending! Have a nice holiday” jag slog ihop böckerna, plockade ihop pennorna och började gå mot skåpet.

Allting hade varit så annorlunda de sista veckorna, inga dryga kommentarer, ingenting. Många hade till och med frivilligt pratat med mig. Vilket kändes lite lustigt, men det var definitvit något jag kunde vänja mig vid. Jag hade börjat prata en del med Isabella som gick i samma klass, vi hade bestämt igår att vi skulle ses idag och köpa de sista julklapparna.

Jag slog igen skåpet och tog på mig den röda jackan och hängde väskan över axeln.

“Heey guuurl!” hördes en välbekant röst bakom mig.

Jag vände mig om och där stod hon och log mot mig. De blonda håret nådde ner till midjan, och hennes bruna trygga ögon lös harmoniskt i skenet av lampan. Hon gick fram och kramade mig innan hon tog min hand och drog med mig ut ur byggnaden.

Jag andades sakta in den fuktiga och kalla London luften. Snön täckte gatorna, och den lös upp mörkret som redan började falla. Vi gick mot stationen där vi skulle ta tåget in till city. Jag drog jackan hårdare om mig. Luften var kall och fuktig, de skulle nog börja snöa när som helst.

Isabella sträckte den ena hörluren mot mig och ville att jag skulle ta den. Jag hörde direkt vilken låt det var som spelades. One in a million- Bosson.

“HEY I LOVE THIS SONG!” skrek jag, och hon tittade förvånat på mig.
“REALLY?” Skrek hon tillbaka. “OMG” hon började hoppa runt och sjunga med. “YOUR ONE IN A MILLION”

“YOUR ONCE IN A LIFETIIIIME” fortsatte jag. Och vi fortsatte sjunga med, och började dansa konstigt till, ända tills tåget kom. Majoriteten av låtarna som spelades var One Direction, och de förvånade mig inte alls.

Att lyssna på honom fick mig bara att inse hur mycket jag verkligen saknade honom, och vi skulle inte ses på i alla fall en vecka. Jag kunde inte heller säga något till Isabella, eller jag kunde inte prata om Harry med henne, hon skulle antagligen tro att jag hittade på, hon skulle själv få se hur det är någon gång.

Tåget saktade in och precis som resten av folket på tåget så skulle vi gå av. Vi snubblade ut genom dörrarna och jag började skratta åt henne, och det dröjde inte länge innan hon oxå började.

Hon fick direkt syn på ett Starbucks och började dra i mig.

“I.NEED.COFFEE.NOW!” sa hon innan hon drog med mig dit.

När vi gick in genom dörrarna slog värmen och doften av kaffe emot mig, inte för att jag klagade. “Sit!” befallde hon och pekade mot en soffa som stod jämte ett fönster. Jag la jackan jämte mig i soffan och satte mig ner. De va skönt att få sätta sig ner. Tåget tog rätt lång tid.

“What do you want?” frågade hon mig och tittade bort mot kön.
“I don’t have cash so we can go in rounds!” svarade jag.

“Noo, loser, I pay for you. You did last time you know!” sa hon och la till ett skratt.
“YeYeah... One Caramel Frappuccino.”

Hon försvann bort mot kön och jag satt och tittade ut på folk som gick förbi. De kunde vara rätt underhållande faktiskt. Stora och små, långa och korta, alla var så olika.

Det dunsade lågt när hon ställde ner muggarna på bordet, och jag vände ansiktet tillbaka mot henne. Hon satte sig ner mitt imot mig och började ta av sig ytterkläderna. Jag tog plastmuggen med den bruna drycken i. Jag tog av locket och la det på bordet.

“Soo, what’s the plan? Where are we going?”
“I’ve got my mom, and Har... A friend left! What about you?”
“I’ve got Eric left, I have no idea what I’m going to buy for him” en suck slapp ur henne, och hon tog en klunk av den rykande drycken.

Min mobil bröt tystnaden som uppstått emellan oss, vibrationen fick hela bordet att vibrera och ett skratt for ur mig.

From Mom:

Hey, If you’re not busy tonight I thought that maybe we could fix the christmas tree and christmas.. stuff? And I kinda have a surprise for you”

To Mom:

Sure, I text you when I’m on my way home. Love you!”

“We should better get going if we want to be done today” sa jag och drack ur det sista som var kvar i muggen.

Jag drog ur hörlurarna ur öronen och la ner kassarna på golvet. Jag hängde av mig halsduken och la den tillsammans med mössan och vantarna som jag hade fått av mormor förra vintern på hyllan. Jackan hamnade på golvet, och jag insåg då hur många par skor som stod där, det låg också fler jackor än vanligt på golvet. Jag gick mot vardagsrummet och där satt de allihopa. Glädjen spreds inom mig, och de såg lika glada ut som jag när de fick syn på mig. Först upp att krama mig var Louise, som nästan flög upp ur soffan.

“HEEEEEEY!” skrek hon medans hon hoppades upp och ner samtidigt som hon kramade om mig. Hon må vara bland de äldre här, men inte på insidan, då var hon ungefär på samma nivå som Molly. När hon hade släppt mig så att jag kunde få andas, så kunde jag också krama om de andra. Vilket var Nate, mormor och morfar.

“Hey, where’s Jake and Emily? Weren’t they supposed to come?” frågade jag, en smula besviken över att de inte var här.

“Yes, they’re coming tomorrow, their flight was cancelled.” sa mamma och pussade mig på pannan och försvann ut i köket.

“Can you come and help me?” ropade hon utifrån köket.

“Yeyeah..” suckade jag och började gå mot köket.

På spisen stod det kastruller med kokande vatten, och såser, ugnen var full och likaså bordet.

“Are we throwing a party or what?” sa jag och tittade chockat på all mat.

“Ha-ha, just shut up and help me!” skrattade mamma.
“You could atlest ask nicely?” ett skratt slank ur henne.
“Yeah, you know that won’t happen!” svarade hon och placerade en skål i min famn, och jag log suckandes.  

Jag gick in i matsalen där det stod ett dukat bord. Vit duk, servetter fulla med rosor, i mitten av bordet stod en stor glasvas med en blombukett i alla dess färger. Jag skakade på huvudet åt min mamma som alltid hade en förmåga att överanstränga sig. Fast åh andra sidan hade jag inte sett henne så här glad någon gång efter att pappa hade dött. Jag ställde ner skålen med sallad på bordet, och gick tillbaka in i köket.