Stole My Heart- Kapitel 7
2012-12-28 
Helg. Äntligen. Den här veckan hade varit bland den värsta på länge. Jag hade nog aldrig känt mig så ensam som jag gjort.
De var fredagkväll, mamma jobbade och Molly sov. De ända som gick på tv:n var skräck eller porr, och jag ville inte se något utav de direkt. Så jag bestämde mig för att slå upp datorn. Jag scrollade igenom de få tweets som fanns på min feed. Vilket inte var speciellt många. Och vilket också gjorde mig grymt uttråkad igen.. För skojs skull så gick jag in på omegle, bara för att se om de fanns någon vettig att snacka med.
Jag började snacka med en kille som var 18, eller enligt honom var han det.
Efter att vi hade snackat en stund så hade jag fått veta att han var 18, bodde i London, hette Noah, han älskade fotboll, och var ungefär som jag, eller hans liv såg ut som mitt så gott som, så vi hade mycket att prata om.
De slutade med att vi bytte mobilnummer för att vi skulle kunna fortsätta våran konversation efter att han hade vart tvungen att gå. Tänk om det är någon från min skola.. Men endå, de skulle ju vara rätt coolt. Att ha någon att snacka med. Jag visste ju dock inte om detta stämde, men de kändes ändå rätt.
Jag fällde ihop datan och insåg att klockan var 1 på natten så jag bestämde mig för att gå och lägga mig, inte för att jag var trött utan brist på annat att göra. Så jag släckte alla lamporna och gick in och lade mig i min säng för att somna.
Jag vaknade upp av att min mage gjorde himmelskt ont, och det dröjde inte länge innan jag behövde springa in på toa för att kräkas.
Jag satt ner på toagolvet och försökte andas normalt igen, medan mamma kom in. Hon hade hört mig och hade därför med sig en kopp te.
”Jag vet att de kanske inte är de första du tänker på, men det är bra att få i sig ändå.” sa hon och räckte mig koppen med det rykande innehållet.
”Tack mamma!”
Jag reste mig upp och var på väg mot sängen. Så fort jag ställt mig upp så kände jag mig yr så jag tog snabbt tag i handfatet innan jag skulle ha ramlat ner på golvet, men jag tog mig tillslut till sängen.
Dörren öppnades och mamma kom smygandes in, men när hon såg att jag var vaken, så slog hon upp dörren och gick mot mig. Hon ställde sig framför min säng och la en hand på min panna.
”Du har nog feber gumman. Vänta lite!” sa hon innan hon försvann ut genom dörren igen.
In igen kom hon in med en termometer i handen.
”Mamma, jag tänker inte göra de om du kollar!” sa jag och blickade mot termometern. Hon skrattade lätt åt mig innan hon svarade.
”Den är för munnen”
Några timmar senare: då vi hade konstaterat att jag hade feber, och jag hade insisterat på att jag klarade mig själv hemma, och vi hade löst barnvakt till Molly, så låg jag nu i soffan och kollade på tv. Jag blippade mellan kanalerna, men hittade inget roligt att titta på, så jag gick fram till byrån där vi hade filmer staplade i högar. Jag drog med fingret över de olika titlarna på filmerna, och plockade sedan ut ”the vow” vilket klart var en bland mina favoriter.
Filmen var slut, precis som glasen jag hade framför mig. Min telefon som låg i hörnet började vibbrera, så jag tog upp den och konstaterade att de var ett sms. Antagligen från mamma.
Från Noah;
”Hej,
Du kanske inte kommer ihåg mig, men jag var han från omegle du vet. Den snygga killen. ;) Nej, men jag tänkte kolla vad du hade för dig? Och sen om du hade lust att träffas…? :)”
Till Noah;
”Tjena,
Jo haha, tack för påminnelsen, de tog en stund innan jag kom på vem de var. ;) Jo, de hade varit grymt kul, men jag kan tyvärr inte, ligger hemma sjuk. Men en annan dag? :)”
Strax efter att jag hade lagt ner telefonen så plingade den till igen och jag log lite mot skärmen när jag läste de han hade skrivit.
Från Noah;
”Haha, du sårar mig. ;) De går ju inte att glömma nån som mig, right? Ah, tråkigt att höra, men du får krya. Sen om du vill träffas, så vet du var jag finns. Eller de gör du inte, men du har mitt nummer. Ajja, krya. Haha”
Han var den första som faktiskt fått mig att le på riktigt. Men de som skrämde mig var att han ville träffas. Tänk om han skulle börja tracka ner på mig som de flesta andra. De kanske var bättre att ha de såhär, när han inte visste vem jag var? Eller, jag vet inte. Varför hade de blivit såhär. Jag var alltid så självsäker innan, vad hände?
Jag vet inte om jag orkar det här mer.
Okejj, på kapitel 7 nurrå. De kommer snart börja hända lite grejer, om ni förstår vad jag menar. ;)
HAHA! Nejj men åsikter? Feedback? Ni e dåliga med de. :O HAH!
Men, vet dock inte när nästa kommer på grund av att de precis har vart jul, snart e de nyår. Ja, fortfarande saker att fixa. Så, men jag ska försöka få upp i alla fall 1 till kapitel innan nyår. Så håll utkik. ;)
Juul!
Lite efter men, jag hoppas alla haft en bra jul, med släkt vänner paket och sånt juligt. ;)
Btw kap: 6 ligger här under. Glöm inte komentera bejjbs!
Ha en fortsatt bra julhelg, gott nytt år. :)
Stole My Heart- Kapitel 6
Vi gick fram på LA’s gator, och några fotografer sprang förbi. Taylor tog snabbt min hand och skrattade högt. Fotograferna fick syn på oss. Blixtarna från kamerorna var starka, och de kändes som om jag skulle bli blind.
Jag försökte gå åt ett annat håll, och försökte dra med mig Taylor, men hon bara stod kvar, och log mot kamerorna. Jag spelade motvilligt med, då jag inte ville se ut som jag skulle fly. Eller nått.
”Lägg din arm om mig!” Taylor viskade till mig, och jag gjorde som hon sa, dumt nog.
När fotograferna äntligen hade gått, så släppte hon min hand, och log tillgjort mot mig.
”Varför stannade du? De är meningen vi ska undvika dom?”
”Vadå? De är bättre att bli av med dom!” svarade hon och började gå framåt, och jag följde efter.
För varje dag som gick, så förstod jag mer och mer att hon utnyttjade mig. Jag vet inte varför de hade blivit såhär. Vi är inget par. Visst, vi hade en affär, och paparazzis fotograferade mig utanför hennes hotell, vilket var inte speciellt smart, och nu hade de bara blivit såhär. Jag hade inga känslor för henne riktigt på de sättet. Mer som en.. vän.
Men grejen var att, vi kunde ju inte precis och gå ut och säga i pressen att vi har haft en affär, och ”Haylor” gav tydligen mer uppmärksamhet till One Direction, inte för att vi behövde de, men enligt managment så var de en bra idee, så dom har gått ut och sagt till tidningarna att vi var ett par. Eller att vi dejtade. Jag kan ju inte precis säga imot.
Vi gick in genom dörren till mitt hotellrum. Jag satte mig ner på sängen och tog upp twitter. Jag började skratta åt vissa tweets som fansen skrev om Haylor, eller mer om Taylor. Taylor som satt jämte mig, tyckte inte de var lika kul dock.
”Vad skrattar du åt?! De är inte kul!” sa hon surt. Jag kunde inte sluta skratta när hon blev sur, de gjorde de hela mycket roligare.
”Kom igen Babe!” sa jag, fortfarande roat. Hon bara tittade surt på mig.
Jag började kyssa hennes kind, och ner på halsen, men hon drog sig undan och bara tittade på mig.
”Nu?!” sa hon riktigt surt.
”Okej, jag gör de nu innan de är försent…” började jag innan hon hann avbryta mig.
”Vad?!”
”Gör slut på de som fanns mellan dig och mig, om de nu var något!” sa jag och log mot henne. Hon tittade på mig ännu surare, som om de gick.
”Visst, om du tror jag bryr mig så tror du fel! Management kommer aldrig gå med på det.” de var de sista hon sa innan hon höll på att krocka med Louis i dörren.
”Vad var hon så sur för?” frågade Louis förvånat.
”Jag gjorde slut, på de som nu fanns emellan oss.” Louis log stort mot mig och kramade om mig.
”Äntligen, jag har saknat dig babe!” sa han och jag skrattade åt hans kommentar. Och de tog inte lång tid innan resten av gänget kom in på hotellrummet, vilket vill säga; Eleanor, Danielle, Perrie, Liam, Niall och Zayn.
”Var är Taylor? Skulle inte hon med?” frågade Danielle efter att hon hade kollar runt i rummet och insåg att hon inte var där.
”De är slut.”
”Jaja, kan vi gå nu? Jag är hungrig?” klagade Niall, och vi alla brast ut i skratt.
”Vi ska gå och äta Niall!” skrattade jag, och reste mig upp från sängen för att göra mig redo så vi kunde gå ut.
Precis när vi skulle gå ut så kom Paul gåendes i hallen på väg mot rummet.
”Hej, jag letade just efter er.”
”Vad händer?”
”De är fullt med fans runt hela hotellet, ni får inte gå ut.”
”Men vi skulle ju precis gå och äta!” sa Niall surt.
”Jag är rädd att ni får hålla er på hotellet. De finns en restaurang här du vet.” skrattade Paul. Och Niall började springa mot hissen så fort han hörde ordet restaurang. Vi andra gick sakta efter.
I restaurangen var de nästan tomt, vilket var skönt då man slipper alla autografer och fans och sånt, inte för det, jag älskar att skriva autografer och ta kort, men jag vill gärna äta i fred. Dessutom så är de här den enda stunden vi får ledigt på hela veckan nästan. Eller vi skulle ju åka hem till London om 2 dagar, men ändå, innan dess gällde massa intervjuer.
Jag tog en av tallrikarna som stod uppstapplade och började lassa på med mat från buffen. Vilket jag såg att de andra också gjorde.
Vi satte oss sedan vid ett stort runt bord och började äta. De var jätteskönt att sitta såhär, och bara lyssna på vad alla snackade om, bara vara med de man älskar. Jag älskar det här.
Ett kapitel från Harrys point of view, tycks om de? Åsikter? Kommentera mina finaa.
Och innan någon säger något om de, Jag hatar INTE Taylor, jag har absolut inget imot henne, men hon passar bara inte in i novellen. Så INGET HAT!! ;)
Stole My Heart- Kapitel 5
Tunnlar, ännu mera tunnlar. Jag försökte hitta ut ur tunneln. Jag drog händerna längs väggarna så jag inte skulle gå in i något. Men de verkade aldrig ta slut. Fast jag fortsatte framåt i alla fall. De konstiga var, att jag inte hade en aning om hur jag hamnade här.
När jag kommit lite längre fram så delades tunneln i två tunnlar. Paniken började rusa genom kroppen, och jag kände mig gråtfärdig. Precis när jag hade tänkt ge upp, sätta mig ner och bara stanna, så hördes en röst från ena tunneln. En välbekant röst, som jag inte hade hört på ett år.
Tårar började rinna längs med mina kinder och jag började springa i den riktningen som rösten kom ifrån. De var pappas röst. Jag sprang, så fort jag kunde. Jag kunde skymta något, eller någon lite längre fram, så jag stannade upp, och började gå. Även att de var jättemörkt, så kunde jag se att de var min pappa. Jag började springa mot honom. Men då skymtade jag nått annat, som också rörde sig snabbt framåt. Ett högt ljud hördes, och jag insåg att min pappa hade blivit skjuten.
Mannen, eller vem de nu var, riktade pistolen mot mig, och skulle precis skjuta.
Jag vaknade med ett ryck, som gjorde att jag nästan ramlat ner på golvet. Jag var kallsvettig, och rädslan började sakta försvinna när jag insåg att allt var en dröm. Jag satte mig upp i mörkret, då jag var helt klarvaken.
De var inte första gången jag drömde såhär. Jag var van vid det nu. Men man kunde ändå inte undgå rädslan som spreds i kroppen. Hur försvarlös man kände sig.
Jag kollade på siffrorna som lös upp min telefon efter att jag hade tryckt på knappen. 00.00. En lustig känsla spreds inom mig, men jag försökte att ignorera den. Istället så bestämde jag mig för att gå ut i köket och ta något att dricka.
Jag tog ut ett glas från skåpet, och satte på vattenkranen. Jag var så tyst som möjligt för att jag inte skulle väcka någon. Jag klunkade snabbt i mig vattnet och var på väg in på mitt rum igen, när jag hörde ytterdörren öppnas. Jag stannade upp, och hörde Markus röst. ”Perfekt”.
Han stängde ytterdörren, och kollade sig om i rummet, antagligen efter om någon var där. Sedan gick han snabbt in i sovrummet där min mamma befann sig. Och de va inte förens då jag kunde röra på mig igen.
Jag försökte tänka att de inte var något speciellt, bara ett telefonsamtal, inget mer. Fast de kändes svårt, de kändes ändå som om något var fel.
Jag la mig ner i sängen igen, och kände hur tröttheten började komma tillbaka, så jag slöt ögonen och somnade.
Jag vaknade timmar senare av att alarmet ringde, och jag ville bara slänga in telefonen i väggen, och ligga kvar och sova, men de kunde jag såklart inte. Så jag stängde av oljudet och gick motvilligt upp. Jag drog på mig ett par mjukisbyxor så länge och gick ut till köket för att äta frukost.
”Älskling, förlåt, men kan du ta och hämta Molly efter dagis? Jag vet att du har jobb efter skolan, men jag hinner verkligen inte, måste jobba. Jag älskar dig. /Mamma”
Jag kände mig arg, över att mamma aldrig fanns där. De blev såhär hela förra veckan. Molly behövde sin mamma. Jag knycklade ihop lappen och slängde den.
Jag smällde igen skåpet efter att jag hade tagit ut mina böcker för engelska och matte, och gick mot klassrummet där engelskan var.
Den runda, korta tanten med glasögon, som vi kallade Ms. Clarke, gick runt och samlade in uppsatserna som skulle vara klara idag, sedan fick vi gå. Engelskan hade gått segt som vanligt, men genomförd. Nu mot matten, vilket var, ännu värre.
Jag tog en fralla och satte ner den på brickan, sedan en dricka, och gick mot skolcafeeterians kassa. Sedan letade jag upp var Jasmine, och Madison satt. När jag fick syn på var dom satt, så såg jag genast att platserna runt bordet var upptagna. Jasmine fick syn på mig, och ryckte lite lätt på axlarna, försökte se ledsen ut, vilket jag visste att hon inte menade, så de var bara att leta reda på en ny plats. Vilket var ganska svårt.
När skolan äntligen hade slutat för dagen så gick jag mot mitt skåp för att snabbt ta mina grejer, så jag slapp prata med någon. Jag sprang nästan ut.
När jag kom till dagiset så satt Molly och väntade, med alla ytterkläder på sig. Hon log när hon fick syn på mig, vilket värmde. De bästa på hela dagen så gott som. Jag kramade om henne när jag gick in innanför dörren, och vi gick mot cafeet där jag skulle jobba.
När jag äntligen var hemma så hade Molly så gott som somnat i min famn och jag lade henne i hennes säng.
De här var bara en sån dag man inte ville leva, allt kändes så fel. Jag gick in på mitt rum. Jag fick syn på kniven som låg på skrivbordet. Jag tog den och satte mig i sängen. Jag drog upp armen på tröjan och drog ett finger över de gamla ärren.
Jag kände smärtan sprida sig från armen. De var ingen obehaglig smärta, de var en skön smärta. De fick allt att försvinna, man behövde inte tänka på något annat, de var bara smärtan som fanns där. De var bara nu som gällde.
Här är det, förlåt för väntan. Åsikter? Detta blev kanske lite speciellt kapitel.. men aa. Komenteraaa? :)
Stole My Heart- Kapitel 4
Jag tryckte på den gröna luren som syntes på min skärm, för att svara på samtalet från min brorsa.
”Heej!” sa han på svenska, och hans fru, Louise skrattade i bakrunden på grund av hans dåliga försök att snacka svenska.
”Hello!” svarade jag skrattandes, och han mumlade nånting.
”Så, hur är det i England?”
”Kallt, hur är Sverige?”
”Kallare..” skrattade han. Louise syntes i kameran och jag log mot henne. Även att hon var drygt 10 år äldre än mej så kom vi jättebra överens, och vi hade jättekul när vi träffades.
”Hej sweetie!” sa hon, och vinkade ännu en gång i kameran, och jag vinkade tillbaka.
Mamma knackade på dörren intill mitt rum, fast hon kom ändå in i rummet innan jag hann svara.
”Varför knackar du för?” frågade jag mamma roat.
”Lite respekt får man ju ha.” Nate, alltså, min bror skrattade åt hennes komentar.
”Så när ni nu båda ändå är här så..!” började Nate innan mamma hann avbryta honom.
”Men Hej älskling, varför får inte jag vara med och prata?” hon satte sig ner i soffan jämte mej och fortsatte med att snacka om hur dissad hon kände sig när jag inte hade sagt till henne att jag snackat med Nate.
”Mamma ta det lugnt! Han försöker faktiskt berätta något!” Jag fick tillslut mamma att bli tyst så han kunde berätta klart.
”Så, vi hade tänkt komma upp till London vid jul, om de går bra?”
”jo, självklart, åh, de kommer bli så kul. Att äntligen få se er båda igen, de va så länge sen. Åhh!”
”Bra. Men vi får höras senare om när vi ska komma och det!”
Jag la märke till klockan i hörnet av datorn, 12.00.
”Mamma, när börjar du jobba?”
”Shit, jag kommer bli sen.” skrek hon, och slängde sig nästan mot dörren, men innan hon gick ut så gjorde hon en slängkyss mot kameran.
”Hejdå älskling, de finns lite pengar på bordet så du och Molly kan fixa något att äta. Hejdå, Puss!” Sedan försvann hon ut genom min dörr, och jag kunde höra ytterdörren smälla igen efter henne.
Jag vände återigen blicken mot datorn för att fortsätta samtalet.
”Är hon alltid sån där?”
”Mhm, för de mesta, hon jobbar jämt.” Jag kände att tårarna brände innanför ögonlocken, och jag ville inte att min bror skulle se mej gråta, eller inte just nu. Om jag skulle börja gråta nu, så skulle jag aldrig kunna hindra de, och jag skulle vara tvungen att gå och hämta Molly hos en kompis om en timme.
Jag bestämde mej för att avsluta samtalet, så jag sa hejdå och lade på.
Jag gick snabbt in på twitter för att scrolla igenom händelserna från dom 20 personerna som jag följde. Inget speciellt. Jag la sedan ihop datorn och la den på skrivbordet.
Jag bestämde mej för att börja gå, eller jag skulle hämta Molly så jag började göra mej i ordning. Innan jag gick ut så tog jag pengarna som mamma hade lagt på bordet och la dom sedan i en av fickorna på min jacka.
Jag gick ut genom dörren och tog upp nyckeln för att låsa, och gick sedan bort mot hissen.
När jag väl kom ut så insåg jag hur kallt de va och drog jackan tightare om mina axlar, och drog på mej ett par vantar.
Jag tryckte på ringklockan till de röda tegelhuset, och väntade på att någon skulle öppna. De hördes fotsteg innanför dörren, sedan smälldes den upp.
En kvinna med långt blont hår var det som öppnade, hon förstod att jag skulle hämta Molly och ropade därför på henne. De dröjde inte länge förens min lillasyster kom springandes i hallen.
Vi stod utanför dörren till en pizzeria och jag kände i fickan efter pengarna innan vi gick in. När vi kom in så slogs jag av värmen och doften, och Molly drog till sig sin hand för att springa och sätta sig vid ett bord där det stod soffor runt och jag log mot henne.
När vi hade tryckt i oss hela pizzan så var jag proppmätt och orkade knappt ställa mej upp, men Molly så gott som tvingade mej, då hon hade så mycket energi så hon hoppade nästan i soffan.
Jag tog hennes hand och vi gick ut i kylan igen.
”De är kallt!” klagade Molly när vi kommit ut. Jag drog ner den rosa mössan hon hade på huvudet så att den nästan täckte hennes ögon, och så knäppte jag hennes jacka, och vi började gå igen.
När jag hade låst upp dörren intill lägenheten så sprang hon in med skorna och allt och la sig i soffan, och när jag kom in i rummet, kanske 5 minuter senare, så hade hon redan somnat. Jag kollade på klockan och såg att den redan hade blivit 7. Jag började klä av henne, men försiktigt så att hon inte skulle vakna. Sedan gick jag ut i hallen och la alla hennes ytterkläder i en stor hög då jag inte orkade hänga upp det.
Jag gick in till vardagsrummet och satte mej jämte henne i soffan och tryckte sedan på tv:n.
Kapitel 4, Wiho!
Vad tycks? lite åsikter nurrå? :)
Stole My Heart- Kapitel 3
Efter att vi nu hade haft Markus på besök i några dagar, så började man ju förstå att de va nånting mellan han och mamma. Visst var jag väll glad för att hon träffat någon, men jag fick en ”bad feeling” över honom, jag vet inte riktigt varför, men de var bara något som inte stämde, en känsla.
När jag kom ut till köket så satt redan mamma och Markus där, Mamma vid spisen, och lagade frukost, och han med en tidning i den ena handen och en kopp kaffe i den andra.
Mamma fick syn på mej och hälsade god morgon, och så gjorde han.
”Var är Molly?” frågade jag med blicken fäst på mamma.
”Hon sover.” svarade Markus, oroväckande fort, men jag tänkte inte mer på de, nickade bara trött som svar, innan jag slog mej ner på en stol.
”Vad lagar du mamma?”
”De var meningen att de skulle bli pannkakor.. Men nu har jag ingen aning!” jag skrattade åt hennes misslyckade försök att laga mat.
”Gabbi, är du snäll och tar fram lite bröd och pålägg istället?” frågade hon medans hon öppnade dörren till sopppåsen, och vände stekpannan upp och ner så att innehållet föll ner i påsen med en duns.
Jag ställde mej upp och gick fram till skafferiet för att ta fram vad man nu skulle kunna tänkas att äta. Jag fyllde famnen med bröd, smör, pålägg, och någon juice, och ställde sedan ner de på mat bordet, och mamma log tacksamt mot mej.
Jag bredde en macka med smör åt mej själv och la sedan på ost. Sedan tog jag en tugga av den, och kände redan illamåendet komma, men jag försökte ändå pressa ner maten. Vi satt all tre och åt i tystnad, ingen som sa något, de ända man kunde höra var ljudet av när folk tuggade.. haha.
”Så, hade du planerat att göra något speciellt idag?” frågade Markus efter att han tagit en klunk av glaset med de orangea innehållet.
”Näe.. Hurså?”
”Jag och din mamma hade tänkt att de vore bra om vi lärde känna varandra lite bättre, alltså du jag och Molly, så vi hade tänkt gå ut och äta ikväll. Hänger du på?”
”Ehm jo visst.” Jag tittade på mamma och jag kunde skymta ett leende på hennes läppar. ”Tack” mimade hon, och jag nickade lite lätt tillbaka.
De var ju egentligen inte något speciellt med att vi skulle gå ut och äta ikväll, eller jo, för mamma var det de. Det var också andledningen till att jag ansträngt mej lite när de gällde klädval mm.
Jag rullade försiktigt locktången så att den sista hårslingan föll ner och lade sig till rätta bland det andra håret. För säkerhets skull, för att de skulle hålla så tog jag en av flaskorna som stod vid spegeln och sprejade innehållet i håret.
Jag gick fram till garderoben för att välja något vettigt att ta på mej. Fram på sängen lade jag, ett par svarta jeans och en vit, enkel t-shirt. Jag drog snabbt på mej kläderna och kollade sedan i spegeln. Jo, helt okej.
”Är du klar älsklingen?” mammas röst hördes och jag nickade som svar, tills jag insåg att hon inte precis såg mej. Jag drog ur min telefon ur laddaren och stoppade den i bakfickan på jeansen.
När jag kom till groventren så stod mamma, Markus, och Molly där, klara för att gå, och jag drog snabbt på mej mina kilklackade vinterkängor, kind of, och sedan gick vi.
Jag satte mej ner på den till synes obekväma stolen, och snabbt därefter så kom de en servitör och la menyer på vårat bord, eller Molly fick en som var lite annorlunda, nånting man kunde måla, och kritor till det.
”Vad vill du ha?” frågade mamma mej och la ner menyn på bordet.
”Ehm. Jag ska nog ta kyclingsalladen” svarade jag och log mot henne.
”Jag ska ha laaaaaaaaax!” tjoade Molly så hela restaurangen hörde, men när dom vände sig om och såg att de var en tjej på 4 år så log dom bara mot henne och återgick till sitt.
Servitören kom tillbaka för att ta våra beställningar. Han skrev upp våran mat i ett block med en bläckpenna, sedan tog han våra menyer och gick iväg mot köket.
Snabbt därefter kom han tillbaka med våra drickor, och jag tog snabbt en klunk av den iskallla colan. De var tyst runt bordet, ingen sa något, de var en riktigt pinsam tystnad, men jag hade inga planer på att avbryta den.
Ingen hann avbryta tystnaden innan maten kom in. Framför mej stod nu en tallrik med massor av grönsaker och kyckling, och det var bara att hugga in.
Hungrig som jag var så slukade jag nog hela tallriken på bara några minuter. Mamma tittade konstigt på mej och jag gav henne en generad blick tillbaka.
”Så, vad tyckte du om maten?” frågade Markus, efter att han torkat av sig runt munnen med servetten. De märktes att han verkligen försökte anstränga sig. Han kanske var bra för mamma i alla fall. Hon har inte haft någon vän, eller sällskap sen pappa dog. Hon bröt kontakten med alla hennes förra väninnor. De här kunde vara bra för henne. Men hur mycket jag än tänkte goda tankar om honom, så kunde jag inte hindra den där känslan som fick mej att känna mej illa till mods, att de var nånting dåligt med honom. Nånting som inte stämde.
Wihoo! kapitel 3. Ganska händelselöst, vilket de kanske är nu ett tag framöver, men måste bygga upp novellen lite. Så, även om de var händelselöst, VAD TYCKS? :)
om ni komenterar går de fortare innan nästa kommer, JustSayin. ;)
Stole My Heart. Kapitel 2
Lördag. Äntligen. Jag låg och vred och vände mej i sängen som var riktigt kall på grund av kylan utanför fönstret. Jag huttrade till och drog upp täcket över näsan, och försökte somna om. Klockan var ändå bara 7, jag behövde ju inte gå upp förens om en timme, då jag skulle jobba i cafeet.
Eftersom att jag ändå inte kunde somna om så bestämde jag mej för att gå upp, så jag slängde av mej den för stora tröjan jag hade sovit i och drog på mej en tight vit t-shirt och ett par svarta mjukisbyxor. Håret hamnade i en slarvig tofs mitt på huvudet. Sedan satte jag fötterna i mina tofflor som jag hade fått för ungefär en månad sen, men såg ut som dom vart använda i 10 år då dom var så himla slitna, inte konstigt eftersom att jag typ lever i dom..
Jag drog upp kylskåpsdörren och kollade mellan alla hyllorna efter något att äta.
På bordet stog nu ett juice paket och en burk med pepparkakor. Okej, jag hade aldrig varit speciellt duktig när de gäller frukost, fast jag äter i alla fall nånting. Jag har aldrig haft någon aptit på morgonen.
När jag hade satt in mitt glas i diskmaskinen så kom mamma ur från sitt sovrum, överaskande pigg.
”God morgon!” log hon.
”God morgon..!” sa jag fundersamt.. liksom, hon brukade aldrig vara glad..
”Vad?” Frågade hon medans hon tog ut ett glas från de ljust bruna träskåpet över diskhon.
”Varför så glad?” fick jag tillslut ur mej.
”Vadå, får man inte va de?”
”Jo…” svarade jag fundersamt.
Konversationen slutade där och jag gick in till mitt rum för att börja göra mej i ordning. Jag drog på mej mina ljusa jeans, en vit top med röda prickar på, och en baseboll jacka över de. Sedan drog jag borsten genom håret, och betraktade mej i spegeln. Jag såg ju okej ut i alla fall. Lite snabbt så la jag mascara på ögonfransarna, sedan gick jag ut i hallen för att ta på mej skorna.
När jag gick in genom cafe dörren så såg jag att de var Madison som stod bakom kassan, dagen skulle just bli roligare.
Jag gick in i omklädningsrummet för att snabbt byta om till ett par svarta tajts, och en svart t-shirt, för att sedan dra förklädet runt mej. Sedan gick jag ut till kassan för att säga hej till Madison.
”Heej!” skrek hon när hon fick syn på mej.
”Heej!” svarade jag lika entusiastikt
”Vad gör du här?” Hon kollade frågandes på mej medans hon väntade på svar.
”Ehm, jag jobbar här, du vet, jag har gjort de i 2 år snart..” Skrattade jag.
”Mhm juste…” Muttrade hon, vilket också ledde till att jag började skratta ännu mer.
När jag lugnat ner mej så tog jag de lilla anteckningsblocket och en penna för att ta gästernas beställningar, alltså börja jobba.
Jag låste cafeet och stoppade mitt head set i öronen. Troublemaker- Olly Murs, började spelas och jag började automatiskt gå i takt till musiken. Eftersom att de inte var någon in närheten, i alla fall inte vad jag kunde se, så började jag också röra armarna till musiken, vilket antagligen såg riktigt dumt ut, men jag hade inte riktigt tid att tänka på de då. Vilket jag borde ha gjort….
Precis när jag gjorde min typ kyckligndans.. Då på andra sidan vägen så gick de förbi ett gammalt par. Dom bara stirrade på mej. De gjorde mej inget ända tills jag insåg att de var de sura gamla paret som bodde under oss.
Mina kinder började genast hetta trots den kyliga november kvällen. Skamset så tittade jag bort och tog upp telefonen för att låtsas skicka iväg ett sms så att dom skulle hinna gå en bit före. Jag hade inte lust att prata med dom…
När jag steg in i lägenheten så fylldes näsan med doften av bränt. Jippie, mamma har försökt laga mat igen. När jag kom in till köket så stod de två grytor med mat på bordet, fast de såg faktiskt… normalt ut, men grejen var den att de var inte bara mamma och Molly som satt ner vid de runda stora matbordet, utan på den tredje stolen så satt de en man, i kanske 35- årsåldern och lassade upp mat på tallriken han höll i handen.
Mamma fick syn på mej och jag gav henne en menande blick, mer hände inte innan Molly också fick syn på mej och sprang fram till mej för att krama mej. Jag satte mej ner på huk, och kramade om henne hårt. Hennes hår var blöt, alltså var hon ny duschade, och de luktade äpple. Sedan så gick hon i den rosa pyjamasen med nalle björnar på som jag köpte till henne när hon fyllde år.
”Heej!” sa mamma glatt.
”Heej!” svarade jag förvånat, och sneglade lite på mannen som satt jämte henne.
”Åh förlåt, jag ska presentera mej.” sa han och ställde sej upp medans han räckte fram handen.
”Gabriella!” sa jag fortfarande lika förvånat, men greppade hans hand.
”Markus!” sa han med en riktigt brittisk dialekt, och skakade min hand.
Okejj, Här är 2:a kapitlet. Så, åsikter på detta? Hiss, diss? Lämna gärna en komentar. Ska vi köra.. 2 komentarer för nästa? Eller de går ju fortare om ni komenterar... JUSTSAYIN!
Nä men haha. :)
Tävling mayybe?
Jag funderar på att kanske ha en tävling snart. Hur många skulle vara intresserade va deeeet? Om ni är de så kan ni ju lämna en komentar, ni kan va anonyma om ni vill... HAHA, men bara så man vet... SÅ KOMENTERA!
Btw, kapitel 2 kommer någon gång ikväll.
YesYes!
Twittaaaah!
Jaop, Jaop. Kapitel här under. ;)
Stole My Heart- Kapitel 1
”Mamma, jag drar till skolan nu!” skrek jag, och de ekade mellan väggarna i den relativ nya lägenheten.
Hennes sovrumdörr öppnades, och ut kom en dödstrött mamma i morgonrock. Hon gäspade stort och gick fram till mej, gav mej en lös kram.
”Hejdå Älskling.” Jag skrattade tyst för mej själv åt henne, fast i själva verket var de inte kul, att hon jobbade så mycket att hon inte visste vilken planet hon bodde på knappt, men man har väll vant sig antar jag.
Rummet intill öppnades och ut kom ännu en trött filur.
”Hejdå Molly!” sa jag medans jag satte mej ner på huk för att kunna ge min lillasyster en kram.
”Hejdå Gabbi!” svarade hon och kramade om mej hårt.
Jag slängde väskan över axeln och gick ut i trapphuset. Tryckte på knappen till hissen. De plingande ljudet som hördes när hissdörrarna öppnades ekade i de mörka, tomma trapphuset.
Jag steg in i hissen och tryckte på ettan. Den lös röd när jag tryckte och dörrarna stängdes om mej. De kändes som att de gick ett år innan dörrarna öppnades, kan bero på klaustrofobin, men hellre åka hissen än att springa alla dom trapporna. Aldrig. Fast nu tyckte jag ju inte de var så farligt, värre om hissen skulle fastna.
Jag öppnade den tunga portdörren och gick ut. De kändes direkt att vintern började närma sig och jag drog upp dragkedjan så långt de gick, och la ner händerna i jackfickorna.
Mina fötter var stela och kalla när jag gick av bussen, och jag rörde på dom så mycket som möjligt för att få igång cirkulationen i fötterna igen.
De välbekanta klicket hördes när jag låste upp mitt skåp. Jag slängde in min jacka och min väska, och slängde en blick på schemat. Vi skulle börja med engelska, så jag tog fram mina engelska böcker och låste skåpet. När jag stängt igen skåpet så såg jag Jasmine och Madison komma gåendes i hallen.
Dom fick syn på mej och log stort, sedan började dom småspringa. När dom kom fram till mej slängde dom sej om halsen på mej och kramade mej hårt.
”Madi, Jas, varför sånt ståhej? Vi sågs senast igår” skrattade jag.
”Vi har saknat dej!” svarade Madison, som om de var de mest självklara i hela världen.
Jag vet inte riktigt hur vi lyckades men på något sätt så tappade vi balansen och landade i en hög på golvet. Vi skrattade högt tillsammans.
Ända tills ”Dom” gick förbi och kollade föraktfullt på oss, nej, på mej.
”Hon” och hennes plast gäng log tillgjort mot Jasmine och Madison, men när hon gick förbi mej gick hon i mej så jag tappade balansen och ramlade ner på de kalla sten golvet.
Hon vände sej om ”Upps!” sa hon, slängde bak håret och vände på klacken, medans hennes följeslagare gick fnissandes efter.
”Bry dej inte om henne, hon känner sig antagligen hotad av dej, eller nått!” sa Jas och försökte muntra upp mej, eftersom att hon försökte le mot mej, och jag kunde inte undgå att le tillbaka. Eller försöka i alla fall.
”Okej, Glöm nu inte eran uppsatts till tisdag!” Med de orden så slutade vi för dagen. De var den längst på hela veckan, och vilket också betydde att imon är det fredag.
Jag började packa ihop mina saker när Ms. Clarke sa något till mej.
”Förlåt vad sa du?” svarade jag på de hon nu hade sagt.
”Jo, jag frågade om jag kunde få prata med dej?” svarade hon och drog upp glasögonen som åkt ner på näsan med hjälp av pekfingret.
”Jo, visst!” sa jag försiktigt, och tog några små, lätta steg fram mot katedern.
Hon satte sig på kanten av bordet och tittade upp på mig från ett papper, vilket visade sig vara mitt senaste prov.
”Jo, de jag ville prata om var… att jag tycker du är väldigt tystlåten, dina prov, och uppsatser är fenomenala, men om man vill ha bra betyg, vilket du verkligen skulle kunna få, då du har så lätt för dej, så skulle jag behöva att du var lite mer med på lektionerna. Aktiv? Om du förstår vad jag menar?”
”Jodå.. jag förstår. Men ehm, ja, de ska jag väll kunna…” sa jag försiktigt. Hon nickade mot mej, och sedan gick jag ut från klassrummet.
Allting hade blivit upp och ner sen pappa dog. Innan de hade allt varit perfekt, men jag hade tagit allt för givet. Jag var alltid tjejen som var mest högljudd, och alltid ville synas, nu var jag bara, luft, mitt självförtroende hade gått i botten, och allt kändes meningslöst.
Okey, here we go, första kapitlet. Åsikter? :)
Stole My Heart- Prolog!
Gabriella, så kallade Gabbi, är en ganska typisk amerikansk tonåring. Hon är näst yngsta barnet då hon har 2 storebröder vid namn; Jake och Nate, hon har också en lillasyster på 5 år vid namn; Molly. Hennes liv är helt normalt, båda hennes föräldrar jobbar, hon går i skolan, lever livet så som en tonåring ska göra, är en bland dom populära i klassen.. Vad mer kan man önska sig?
Men en dag får hennes mamma ett samtal, som ändrar deras liv drastiskt. Hennes pappa som tjänstgjorde i Irak, har blivit skjuten och dog. Dom sörjde länge, men tillslut fick hennes mamma nog, och dom bestämde sej för att starta om på nytt. De bestämde sig för att flytta till London, Så hon, hennes mamma, och hennes lillasyster flyttade dit, medans hennes ena bror var kvar i NY, och den andra bor med sin fästmö i Sverige.
Gabriella jobbar på ett cafe för att tjäna ihop extra pengar till hyra och allt annat som nu kan behövas för att ta hand om familjen. Då hennes mamma, som jobbar både dag och natt, inte får ihop tillräckligt. Hon går också i skolan, men de finns bara ett litet problem, hon är inte speciellt omtyckt. Hon har vänner som finns till hundra procent, men ändå känner hon sig helt ensam. Osynlig. Tystlåten är nu ett av många ord som nu beskriver hennes nya jag…
Så, här har ni prologen. Hur låter den? Bra...? Haha, men första kapitlet kommer snart komma upp, ska bara "fixa" till de lite. See Ya! ;)xx
Heeej!
ENJOY! :) xx