Harrys hand höll ett hårt grep om min arm. En tår rullade ner på kind och jag torkade lätt bort den med handen. Han förstod att nånting var fel.

”Please Harry I have to go!” pep jag. Min arm blev fri och jag skyndade ut från lägenheten och sprang de få trappsteg ner till den stora dörren. Jag sköt upp den och direkt när jag kom ut så brast det. Jag skulle berätta för honom om min pappa. Jag kunde bara inte göra de just då. Inför alla killarna. Jag vill inte sabba deras humör eller få dom att känna sig illa till mods, för dom visste ju inget och det var inte deras fel. Dom hade bara frågat en simpel fråga som ”Kommer din pappa till jul?”.

Jag sprang fortfarande och regnet började sakta droppa över mig. Gräset var fuktigt och mina fötter blev blöta. Tårarna rann längs mina kinder. Jag visste inte vad jag skulle göra. Bara några meter framför mig så fanns trädet där jag så ofta brukade sitta och undra över livet. Senast var när Zayn hade sett mig här. Det var längesen.

Jag gick under den stora eken. Löven låg på marken i olika nyanser av orange runt om mig, och trots de nakna grenarna så skyddade det ändå lite mot regnet. Jag hade en grå hoddie på mig och jag drog på mig luvan. Jag satte mig ner, och gräset var relativt torrt. Det var bara lite fuktigt. Den lilla dammen som låg framför mig reflekterade de få sol strålarna som trängde sig igenom de tunga gråa molnen.

Telefonen vibbrerade i fickan. 5 smset från Harry, och det var inte dom ända. Låg också 3 stycken från Zayn som väntade på att bli lästa. 7 missade samtal från Louis och Niall. Det hade bara gått en timme sedan jag stormade ut ur lägenheten. Molnen hade hunnit dra förbi och kvällsolen sken på mig.

Jag visste att jag skulle bli tvungen att berätta nu. Det kanske var dumt att bara storma ut så, men jag visste inte vad jag skulle göra. Jag fick panik. Så fort de nämnde ordet ”pappa” så kunde jag känna tårarna bränna bakom ögon locken och jag kände mig tvungen att ta mig där ifrån.

Tunga andetag hördes bakom mig. Man kunde höra att personen hade sprungit. Jag vände mig om. Där stod Zayn, dyngsur.

”I’m so sorry, I panicked I didn’t know what to do.” Sa jag innan Zayn hann säga något annat. Han satte sig ner jämte mig.
”We were really worried for you Gabby!” sa han och drog in mig I sin famn. Han var blöt han också. De måste ha varit ute och letat. Jag kände mig bättre av att bara se honom.
”I’m really sorry!” viskade jag.
”But you have to tell me what all that was about!” Det var ingen idé att dölja det längre. Jag kunde inte ljuga längre.
”You know my dad…”
”Yeah?”
”He’s not living in America, in fact is he’s not living anywhere. He died, when he worked as a military in Iraq.”
“I’m so sorry Gabby.. If I knew..”
“Stop, don’t blame it on you, I should have told you, and yeah.. But we should better get going.” Det började mörkna, och jag frös. Mina blöta kläder hängde tungt på mig, och jag kunde inte vänta tills jag skulle få ta av mig dom.

Jag knackade nervöst på dörren intill Harrys lägenhet. Dörren flög snabbt upp och jag kunde se ett leende växa fram på hans läppar.

”I’m so sorry!” sa jag, och han torkade bort en vatten droppe som runnit ner från mitt hår. Sedan la han armarna om mig och kramade om mig hårt. Det var varmt i hans famn och jag hade gärna stannat så här.

”You’re strangeling me!” klagade jag, och greppet blev lösare, men han släppte inte.

Efter att jag hade duschat, hängt upp mina dyngsura kläder, och dratt på mig en av Harrys tröjor så satt jag nu lutad mot honom i soffan framför tv:n.

”Gabby?” frågade han och jag satte mig upp.
”Yes?”
”Zayn told me about your dad…” sa han försiktigt. Men jag antog att han skulle ha gjort de, han visste att jag inte skulle vilja säga de en gång till, så jag antar att det var bra.
”And I’m really sorry.” Han tittade på mig med sina underbara gröna ögon och väntade antagligen på hur jag skulle reagera. Arg, ledsen, rädd?

Jag orkade inte säga något om det så jag kröp ihop i hans famn och han la sina trygga armar runt om mig. Han pussade mig på huvudet.

Ytterdörren öppnades och ljudet av Louis som slängde av sig skorna ekade i lägenheten. Han, precis som alla de andra visste om vad som hade hänt, vilket var skönt på samma gång.

”Hello Lovebirds!” sa han när han kom in i vardagsrummet, och jag satte mig upp för att kunna ge honom en kram.

Han försvann snabbt ut i köket och snart hördes ljudet av popcorn och doften av smör spred sig i lägenheten. Han kom tillbaka in med en stor skål av popcornen och satte sig i mellan oss.

”So what did you and Elenour do?” frågade Harry och man kunde höra en retsam ton I hur han sa de.
”We ate dinner with some of her friends, really nice actually!” svarade han och fyllde munnen med popcorn.
”And what have you lovebirds been up to?” flinade han, och tog en näve av popcornen och slängde på mig och Harry.
”Louuuiiiiissss!!!” klagade jag. ”I just showered!”
”You did?” flinade han och växlade blicken mellan mig och Harry och jag förstod precis vad han mena.
”You, stop it!” svarade jag och slängde en av soffkuddarna på honom.
”You guys are no fuuuun!” lipade han och försvann sedan in i sitt rum. Jag tittade på Harry och han bara skakade leendes på huvudet.

Lite drama. Haha! och ehm, ja eftersom att ingen invände mot de så antog jag att det var okejj att jag byte till engelska. haha. :P

Och Hörni! Sprid gärna bloggen vidare om ni tycker om den, skulle bli överlycklig om de tittade in några nya läsare. Haha! :)