Jag la upp fötterna på bordet framför mig och tog mackan som låg på bordet i den ena handen och fjärrkontrollen i den andra. Jag tryckte på knappen och det plippade mellan kanalerna. Inget intressant dock. Jag gav upp och efter mycket om och men så bestämde jag mig för att det var värt att resa mig från soffan och hämta min dator.

Jag hade tänkt sätta på en film men fastnade i stället framför twitter. Inget roligt igentligen, satt ändå som fastklistrad framför skärmen. Jag tryckte på ”ny tweet” och skrev: ”Twitter is seriously destroying my social life”

När jag hade tänkt lite så raderade jag snabbt tweeten, någon av ”bitcharna” skulle kanske se det, och sedan skriva någon dryg kommentar. Egentligen, är de konstigt att jag brydde mig om dom. Jag är så mycket bättre än så. Men vad skulle de tjäna till att bråka? Dom skulle ändå vinna. Jag ville inte precis ha det värre än det är.

Datan gjorde ett plingande ljud och efter ett tag insåg jag att det var ett direktmeddelande. Lite nyfiket så öppnade jag meddelenadet och insåg snabbt att det var från Zayn.

”Hey babe! Hur mår du? Förlåt att jag inte har hört av mig, men vi har haft fullt upp. Men jag och killarna är lediga ikväll. Lust att hänga på filmkväll hemma hos mig?” Jag funderade lite innan jag svarade. Strecket som blinkade på datorn var irriterande och visade att jag skulle skriva något. De var inte de att jag inte ville, för det ville jag, mer än något annat, men jag visste inte om jag vågade. Jag hade knappt något självförtroende. Alltså, hur skulle jag klara av att träffa 4 nya killar? Tänk om dom inte alls tyckte om mig. Men jaja, jag har ju inget bättre för mig, så..

”Visst, vilken tid? Förresten du…?” Ett svar trillade snabbt in, och jag log när jag läste igenom det. Att han blev orolig så fort jag skrev något så litet som det.

”Vad?! Har det hänt nått?”

”Neej…. Jag ville bara säga att jag älskar dig så jävla mycket!”

”Haha, du gjorde mig orolig där ett tag… Men jag älskar dig med! Och vi ska ses vid 6. Xx” Okej, ikväll gällde det. Jag skulle träffa de andra killarna. Men usch, dom kanske inte alls gillar mig? Eller, nej jag måste sluta tänka så.

Mamma kom utsläntrande från sovrummet. Med mobilen och nycklarna i högst hugg. Ja, stressade var vad hon var.

”Vart ska du? Du skulle väll vara ledig idag?” frågade jag med blicken fäst på tv:n.

”Nej, eller jo. Eller jag måste gå. Passar du Molly?” hon sprang fram och pussade mig på pannan, och innan jag hann svara så var hon ute ur lägenheten.

”Jo, men visst. Tack!” muttrade jag för mig själv.

Jag drog upp mobilen ur fickan för att skicka ett sms till Zayn om att jag inte kunde. Jag kände mig besviken. Jag hade faktiskt sett fram imot det. Men samtidigt var de som om något lättade från mitt bröst.

”Jag e ledsen, jag kan inte komma, mamma stack, och jag måste passa Molly. Vi får ses en annan dag typ..”

Det hade gått flera timmar, och jag var nästan lite orolig. Zayn hade aldrig svarat, tänk om han var sur. Eller ja… Jag kollade på klockan i mobilen för 40 gången den här minuten och klockan var fortfarande lika mycket. 18:16.

De plingade till på ytterdörren. Eller jag trodde först det var från tv:n. Så jag ignorerade det. Men sedan upprepades det, och det knackade. Chockat gick jag fram till dörren för att se vem som stod där. Jag gick med lätta steg fram till dörren. Vem skulle komma nu? Mamma har ju en egen nyckel. För att försäkra mig om att det inte var någon typ seriemördare, så kollade jag igenom det lilla hålet som fanns på dörren. Jag kunde inte låta bli att le när jag såg vem det var.

Jag slog snabbt upp dörren och hans armar hamnade snabbt runt mig och jag överrumplades av honom, fortfarande leendes. 

Nu så. Förlåt för väntan! Men nu är det här. Ni får dock klara er utan bilder, orkar inte leta upp några. haha. Så vad tycker ni? Feedback? Vem är de som kommer? Haha. 

Om ni kommenterar bra kanske de kommer ett till kapitel imon..? :) Ajja. Haha. Btw, ska bli bättre på att uppdatera nu, men ja. Haha. God Natt! :)