”ZAAAAYYYN!” skrek jag när han omfamnade mig. Jag kramade honom länge, de va skönt att få göra det. Jag hade inte sett honom på jättelänge. Jag hade verkligen saknat honom.

Någon harklade sig bakom Zayns rygg, och jag insåg då att han inte hade kommit ensam. Så snabbt som jag släppt taget om Zayn så stelnade min kropp. Jag kunde inte röra mig. En stor klump bildades i halsen och jag började kallsvettas. Det här var ändå One Direction. Tänkt om de inte gillade mig. Fast Zayn gillar ju mig, I guess.

Jag släppte väggen med blicken, och Zayn flyttade lite på sig så att jag kunde se de andra.

”Zayn, om det inte vore för att du är med Perrie, så skulle man kunna tro att ni har nått på gång!” skrattade en av killarna som snart presenterade sig som Louis. Jag kände att kinderna hettade, och jag blev antagligen jätteröd, vilket bara gjorde det ännu mer awkward.

Louis som han hette, gick fram och kramade mig, och efter en stund, efter att chocken lagt sig, så kramade jag honom tillbaka. Sedan presenterade sig två av de andra killarna; Liam och Niall, och jag fick en kram av båda.

Jag började känna mig mer säker, och nervositet började släppa nästan direkt. De var lika snälla och lätta att prata med som Zayn.

Allting gick bra, ända till jag såg in i hans gröna ögon. Han som presenterade sig som Harry. När jag kom tillbaka till verkligheten, och insåg att jag fastnat med blicken i hans ögon, så tittade jag generat bort, och han skratta lågt. Harry kramade mig och sedan följde vi efter de andra in i köket.

När vi kom in i köket började alla killarna plocka upp massa saker ifrån kassarna de haft med sig. Såg ut som en massa godis, läsk, mm.

Ju längre jag hängde med dem desto mer avslappnade kände jag mig. Jag hade aldrig trott de. Eller jo, kanske, eller jag vet inte vad jag hade tänkt.

”Var står det skålar?” Frågade Louis, och jag öppnade skåpet som stod ovanför diskbänken, och tog fram 4 skålar till olika sorters onyttig mat. De hade med sig en film som vi bestämt av vi nu skulle titta på, så vi tog alla skålar och flaskor med in till vardagsrummet där tv:n fanns. Vi satte oss ner i soffan, och för de som inte fick plats, på golvet, medan Niall gick iväg för att hämta filmerna. Jag hamnade i ena änden av soffan, och Harry hamnade jämte mig. Varför vet jag inte, men jag kände mig nervös vid honom, men det kändes ändå bra. Nej, hur kunde jag tänka såhär, jag hade en pojkvän, som jag älskade mest av allt.

När Niall kom tillbaka så hade han 3 filmer med sig, men jag kunde inte tyda vilka det var.

”Så vilken film börjar vi med?”

”Det kan va bra att veta vilka filmer det är” påpekade jag, och han log mot mig.

”Nä, behöver ni veta de” sa han låtsads chockat innan han bläddrade bland filmerna och svarade. ”Snakes on a plane, Die Hard, eller” han försökte tyda vad den sista var för film. ”Love actually! Vilket jag antar det var Harry som valde..” sa han och gav Harry en bitchblick. Harry ryckte på axlarna och svarade ”Vad? Det är en bra film!”

”I alla fall, jag röstar på Snakes on a plane!” skrattade Zayn, och efter mycket om och men så blev det den.

Filmen hade börjat och jag drog upp benen som hängde över soffkanten och lade armarna om dem. Det kändes mycket tryggare så, feg som jag var.

Jag tog en av skålarna som stod på bordet, vilket verkade innehålla popcorn, och började sedan att koncentrera mig på filmen.

 

Några timmar senare, efter att filmen var slut, bestämde jag mig för att gå och kolla till Molly, och se om hon fortfarande låg och sov. När jag började närma mig den ljusa trädörren, som skiljde hallen från rummet, så började jag smyga, så att jag inte skulle väcka henne. Jag öppnade försiktigt dörren och mörkret i rummet fick mig att se dåligt innan ögonen vande sig vid hur mörkt det var. Jag tryckte på en knapp på mobilen för att lysa lite, men inte så mycket så att hon skulle vakna.

När jag kom fram till hennes säng så såg jag att hon låg och sov. Ansiktet var vänt ut mot mig, och hon rynkade pannan lite när det svaga ljuset från min mobil lös henne i ansiktet. Efter att jag i ungefär en minut betraktat min lillasyster som låg och sov. Så hjälplös. Så söt. Så stilla. Så bestämde jag mig för att gå därifrån så jag inte väckte henne.

Jag stängde dörren försiktigt efter mig när jag gick ut ifrån rummet och in i hallen, mot vardagsrummet. När jag kom in i vardagsrummet så chockades jag lite smått av synen. Det var ingen där. Hade alla gått? Jag kanske inbillade mig att de gillade mig? Men inte Zayn? Eller? Jag kände mig nästan lite besviken, eller ledsen när jag satte mig ner i soffan.

Jag drog upp benen så högt jag kunde, och stirrade på tv skärmen. Men vänta lite. De hade ju lämnat filmerna och allt godis. Så mycket kunde de väll ändå inte ogilla mig. Den besvikna känslan övergick till fundersam. Vart hade de tagit vägen igentligen.

När jag satt som mest och funderade så kände jag någon som långsamt andades bakom mig. Djupa lugna andetag. Jag stelnade till. Jag kunde inte röra en millimeter av min kropp. Va fan? Något rörde vid min axlar, och jag blev om möjligt räddaren än förut.  En svag röst viskade in i mitt öra ”Bu!” Chockade som jag var så skrek jag till. Högt. Riktigt högt. När jag insåg vem det var så släppte skräcken som frysit min kropp.

Flera skratt hördes, och alla kom fram från sina gömställen.

”Du skulle se ditt face! Priceless!!” skrattade Harry som hade stått bakom mig.

”Ha-Ha!” sa jag sarkastiskt. ”Jag är lättskrämd” sa jag tyst och högre skratt hördes. Jag vred på huvudet mot Harry. Hans blick mötte min, jag fastnade i hans gröna ögon, och han gav mig det största, vackraste leendet jag någonsin sett. 

---

 

Här är kapitel 12. någon som gissade på att det var killarna? ;) Ajja, iaf, fortsätt kommentera! :) Eller, kommentera nu gguuuys! Nästa kapitel dyker nog upp någon gång i veckan. Glöm inte kommentera nu. ;)

- My.xx