---

De välbekanta ljudet från skype ekade I rummet, och jag tryckte snabbt på den gröna luren. På skärmen visades nu min bror.

”Heeey lil sis!” sa han och log.
”Hi Nate!” log jag tillbaks. I skärmen syntes också Louise, hans flickvän.

”Heey babe!” Log hon mot mig.
”Hiii! I miss you!”
”I miss you too Sweetie. But I’ll see you soon, we’re coming to England around Christmas!”
“Yeeah, it’s gonna be amazing to meet you again.”
“Faan!” hon skrek något på svenska som jag inte hade någon aning om vad de betydde, sedan försvann hon springandes. Jag gav min bror en undrande blick.

”She’s trying to cook, but I think it’s gonna be pizza..” skrattade han.

“Sooo, how’s England?”
“Cold..” skrattade jag., och blickade ut mot fönstret där de första snöflingorna mjukt föll over London.
”Yeea.. Sweden isn’t any better.” suckade han.

”So when are you coming to England?”
“The 20^th, so soon!” svarade han och log mot kameran. Louise syntes kameran igen och hon satte sig in brors knä.

”What kind of pizza do you want?” mumlade hon. Lite skamsen över att hon hade bränt maten.
”The usual” log han och gav henne en mjuk kyss.
”I’m gonna go order, be right back!” sa hon och försvann ännu en gång ur kameran. Så fort hon hade gått så började jag asgarva, jag vet inte ens varför, för det var ju inte det minsta kul. Jag kunde inte sluta. Rätt som de var så låg jag på golvet med benen sprattlandes i luften.

Efter mitt anfall så ställde jag mig upp igen och satte mig på stolen, medan Nate kollade på mig som om jag vore en idiot eller nått.

”What?” frågade jag och tittade undrandes på honom. Han bara skakade på huvudet åt mig.

”Ehm, btw, have you talked anything to Jake?” frågade han och stämningen blev lite spänd. Sanningen var att jag inte hade pratat med honom alls. Jag hade försökt men han ringer aldrig tillbaka, jag har fått nått sms då och då där han säger att han fortfarande lever. Han tog nog det här med pappa värst av alla. Dom stog varandra närmre än jag och Nate gjorde, och han blev verkligen knäckt när han dog.

”Not really, I’ve got a few texts. He doesn’t answer when I’ve been calling. I’m actually kinda worried. I don’t want him to make a mistake. And his all on his own and everything. Or I know that he’s got Emily, but I still thinks he needs us, we’re his family.”

“Yeah, I know. I agree, but Emily is awesome, I think she can handle it, and if she needs help, she knows where to find us. I know that you’re worried, but she got this, okey? She is his family. If you feel unsure, call her. Okey? He’s gonna be okey. He will be alright.”

“Yeah.. I guess you’re right. But it’s just.. I miss him, I miss you, I miss dad. And when he doesn’t answer I get worried, cause I can’t handle to lose him. Mom can’t handle to lose him. But yeah, I will try to call him again, he says that he’s just been busy.” Tårarna brände bakom ögonlocken och fler och fler trängde sig fram och rann ner längs med mina kinder.

”It’ll be fine. Okey? I know that you worry and you’ve got all the rights to be worried, but it will be okey. And he will come to Christmas, so you will see him then.”
“Haha, yeah, mom won’t let me forget, that’s all she’s been talking about. “Aaaah, christmaspresents. They need places to sleep” and so on”
“Haha, yeah that sounds just like her, it’s gonna be great to meet her again. It’s so strange to live so far away from your family you know.”
“Yeeah..”

“So what do you want for christmaspresent?”
“I’ve always wanted a diamond..” sa jag och log. “A really big, fat diamond. Yeeah, that’s what I want.”

“In your dreams!” skrattade han.
”What do you mean? So I won’t get a diamond? I thought you loved me!”

“haha, very funny..”
“I should be an actress,  shouldn’t I?” han skrattade åt vad jag sa.

”Ouch.. You were serious?”
”Haha, very funny..”

“it is, isn’t it?”
“Our conversations is just really weird sometimes…” sa han fundersamt.
“I guess you could say that.” Skärmen på telefonen lös upp, och ett leende sken upp hela mitt ansikte när jag såg vems namn som stod på skärmen. Jag ville nästan börja hoppa, men de hade ju sett lite weird ut.. Jag öppnade snapchat, och bilden som Harry hade skickat.

Han stod och räckte ut tungan och texten som löd under var ”Babe! I miss you lots..can’t wait to see you.x” Jag kunde inte hindra skrattanfallet som kom. Men samtidigt så kunde jag inte känna mig lyckligare, jag blev helt varm inombords. Att han ens hade tänkt tanken att skicka något.

Jag återgick till nuet och fann en väldigt förvirrade bror på dataskärmen framför sig, och i knät hade han en lika förvirrad Louise. Jag kände hur kinderna hettade och det fick dom ju bara att bli mer nyfikna.

”Sdsbakbf, I tell you when you get here!”

---

Sååååpp, lite tråkigt kanske, men men. Here it is! :)